Vi fick en strålande dag i de småländska skogarna med promenad, grillning, hundsnack och viltspår. Tyra fick prova viltspåret med blod och ett rådjursben. Enligt Husse spårade hon superfint, men blev väldigt fundersam över vad hon skulle göra med benet som låg i vägen. Helst hade hon nog velat spåra längre i stället.
Jag fick lite perspektiv med mig också därifrån. Jag kan många gånger störa mig på att Tyra gör ljud ifrån sig genom att typ prata. På träffen fick jag uppleva en annan tik ge ännu mer ljud ifrån sig och som skar långt in genom öronen. Gud vad jag är tacksam för att Tyra inte låter så!
Varje gång vi träffar fler kooikrar så ser vi verkligen deras mångfald. De är så olika som individer, inte bara till utseende utan också i sätt att vara. Något som är spännande att se på kennelträffarna och få höra om från ägarna. Tyra och hennes kullsyster Kiwi exempelvis kan man inte tro att de kommer från samma kull. De är otroligt olika.
Ser fram emot nästa kennelträff! =)